NYA MYSTISKA KATTUNGAR

Så plötsligt från ingenstans, (igår-söndag) stod två okända kattungar på vår tomt och såg sig nyfiket men vilset omkring.
Gnällas alla ungar har nu fått nya ägare så vems dessa raringar är vete tusan...
Kanske någon som dumpat dem i vår trädgård med förhoppningen om att vi ska lösa "problemet". Jag hoppas verkligen inte det.
En sak är i alla fall säker - VI KAN INTE BEHÅLLA DEM HÄR.
Jag nyser och snorar som en galning och ögonen kliar - kattallergin är påtaglig!

Men de är ju så gulliga och kräver en del omsorg - även om de nu bor under en pläd i en av våra solstolar på verandan.
Så om en stund ska jag ta mig ut i spöregnet och sätta upp lappar i området och se om någon möjligen saknar dessa småttingar.
I fall någon här känner igen dem eller är intresserade av att bli kattägare så hör gärna av er!

Här följer texten som jag skrivit på mina lappar och ett par bilder på ulltåttarna;

Någon som känner igen kattungarna på bilderna eller vet var dessa hör hemma?

Den ena är gråspräckligt randig (förmodligen en hane) och bär ett rött ”hemmaflätat” halsband.

Den andra är vit med grå inslag (antagligen en hona) och bär ett turkost ”hemmaflätat” halsband.

De dök plötsligt upp i vår trädgård igår eftermiddag (söndagen den 28/8 - 2011) och verkade aningen vilsna. Kanske någon som bara har dumpat dem?

Tyvärr kan vi inte behålla dem ifall ägaren förblir okänd, så om någon är intresserad av en kattunge får ni gärna höra av er!

Ungarna är ca 10 veckor gamla, oerhört tillgivna, lekfulla och rumsrena.

De äter allt som bjuds och sover tryggt stora delar av dygnet.

IDAG FICK VI TRÄFFA GNÄLLAS UNGAR!

Plötsligt dök Gnälla upp på eftermiddagen idag och betedde sig högst märkligt.
Jag förstod att hon verkligen ville få ut mig ur huset och ner för trappan, men fattade ju inte varför.
Hon sprang upp och ner på verandan och gnällde - sedan hux flux ut på gräsmattan igen.
Ett tag trodde jag hon fått fnatt.

Till slut släppte jag vad jag hade för händer, gick ut och ner från verandan efter henne.
Då hör jag hur det prasslar i buskarna längre ner på tomten och två små söta kattungenunor visar sig nyfiket mellan löven.
Där stod hennes kvarvarnade två ungar och iakttog sin mammas märkliga krumbukter inför denna märkliga främmande människa som var jag!

Efter ett par ljudliga jamande från Gnälla och ett oavbrutet strykande/kelande mot mig så vågade sig ungarna fram. Då sprang Gnälla fram till dem och strök av sig min doft och sedan spang hon tillbaka till mig.
Det tog ett par sekunder så var ungarna framme hos mig och klängde - jösses en sådan inledningsritual och vad härligt att bli så fullständigt accepterad!

Sedan dess har det varit full fart här - phu!
Jag är glad att de bara är två ungar kvar - och att mamman är med och håller ett vakande öga.
Den ena lilla rackaren har redan kommit på ett sätt att ta sig förbi vår myggdörr och in i huset - tydligen just nu världens roligaste sysselsättning. Han/hon tar sig in - och jag kastar ut.

Nu ligger den lilla kattfamiljen och sussar i en av solstolarna och frågan är om vi någonsin blir av med dem nu...
Verkar som om Gnälla tycker att de små ska bo här fr o m nu - jag är lagom förtjust över arrangemanget.
Allergisk som jag är så kan vi inte ha dem inne så vi får se hur detta ska sluta.
Får väl slänga över dem till grannarna om det blir för bökigt.
Men uj...uj...vad söta de är!

Den lilla filuren försöker bita mamma i svansen, men Gnälla har full koll.

                                             
                  Jasså, det finns mat här...mmm...inte så dumt!

                                        
         Efter maten ska det busas och trädgården ska utforskas

Mamma Gnälla spanar och håller ordning

Bonusdottern gosar med "Rackaren" som är mer vild än tam - och väldigt lik sin mamma!

Dags att vila - nu är barnvakten trött!

Gnälla stack i väg ca 30 minuter och där stod jag med två vildbasar.

Mamma Gnälla åter tillbaka och gör gemensam sak med ungarna som gärna vill passa på att dia lite också!