Jag förstod att hon verkligen ville få ut mig ur huset och ner för trappan, men fattade ju inte varför.
Hon sprang upp och ner på verandan och gnällde - sedan hux flux ut på gräsmattan igen.
Ett tag trodde jag hon fått fnatt.
Till slut släppte jag vad jag hade för händer, gick ut och ner från verandan efter henne.
Då hör jag hur det prasslar i buskarna längre ner på tomten och två små söta kattungenunor visar sig nyfiket mellan löven.
Där stod hennes kvarvarnade två ungar och iakttog sin mammas märkliga krumbukter inför denna märkliga främmande människa som var jag!
Efter ett par ljudliga jamande från Gnälla och ett oavbrutet strykande/kelande mot mig så vågade sig ungarna fram. Då sprang Gnälla fram till dem och strök av sig min doft och sedan spang hon tillbaka till mig.
Det tog ett par sekunder så var ungarna framme hos mig och klängde - jösses en sådan inledningsritual och vad härligt att bli så fullständigt accepterad!
Sedan dess har det varit full fart här - phu!
Jag är glad att de bara är två ungar kvar - och att mamman är med och håller ett vakande öga.
Den ena lilla rackaren har redan kommit på ett sätt att ta sig förbi vår myggdörr och in i huset - tydligen just nu världens roligaste sysselsättning. Han/hon tar sig in - och jag kastar ut.
Nu ligger den lilla kattfamiljen och sussar i en av solstolarna och frågan är om vi någonsin blir av med dem nu...
Verkar som om Gnälla tycker att de små ska bo här fr o m nu - jag är lagom förtjust över arrangemanget.
Allergisk som jag är så kan vi inte ha dem inne så vi får se hur detta ska sluta.
Får väl slänga över dem till grannarna om det blir för bökigt.
Men uj...uj...vad söta de är!
Den lilla filuren försöker bita mamma i svansen, men Gnälla har full koll.
Jasså, det finns mat här...mmm...inte så dumt!
Efter maten ska det busas och trädgården ska utforskas
Mamma Gnälla spanar och håller ordning
Dags att vila - nu är barnvakten trött!
Gnälla stack i väg ca 30 minuter och där stod jag med två vildbasar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar